Om ett lakan som inte räcker till

Att inte räcka till. Att ständigt gå runt med känslan att det inte är tillräckligt bra. Tillräckligt mycket. Tillräckligt genomtänkt. Tillräckligt smart. Tillräckligt snyggt. Att leva med föreställningen att hur hårt man än försöker kommer det inte att vara nog. Att känna sig som ett lakan som sträcks och sträcks. Och hur hårt man än drar, hur uttunnat lakanet än blir, kommer det inte att räcka till alla hörn.

Jag har hittills inte varit speciellt personlig i bloggen, ett val jag gjort. Men när jag någon gång under de jullediga dagarna reflekterade över bloggen och hur dess framtid skulle se ut insåg jag att jag ville att den skulle förändras mot det här. Mot det personliga. Vem som helst kan återge kommande spännande tapetnyheter från ett pressutskick. Och inget fel i det, jag har gjort förut och kommer säkert att göra igen. Men jag vill mer. Och ingen annan kan se inredning, design, trender, trädgård, vardagsliv eller vad det än må vara på mitt sätt. För det är bara jag som är jag.

De senaste dagarna har jag verkligen lidit av det som är jag. En som vill så mycket. Mer. Och som alltid försöker räcka till. Överallt. I alla lägen. Jag vet vad en presterare som jag behöver jobba på. Men det är svårt. Jag har lärt mig hur jag måste tänka. Men jag faller dit i alla fall, gång på gång. I huvudet upprepas orden. Det ska gå, det måste gå.

Jag föll dit igen. Så jag backar ett steg. Ser på mig själv. Reflekterar. Skriver ett blogginlägg om det. Och upprepar dagens mantra. Jag vet att jag räcker. Jag vet att jag duger. Jag är stark. I am enough.